Kort dag november 8, 2009

Vaknade kl 11:19  idag. Kändes helt sjukt, vi gick och la oss kl 23:50 ungefär, sedan somnade jag väl iofs inte före halv ett, och blev väckt av vrålande huliganer mitt i natten, men ändå. Jag satte int eklockan just eftersom jag tänkte att man borde vakna av sig själv efter ca 8-9 timmar, men istället sov jag alltså i 11 timmar. Är jag kanske lite trött?

Idag har vi varit förlovade i ett år! Vi hade tänkt gå ut och äta för att fira, men eftersom det är söndag är det stängt på massa av de bra restaurangerna så vi ska gå på bio istället. Blir nog Bröllopsfotografen eller möjligen Zombieland….  Vi får väl se.

Men det är lite trist att vakna till lunch, dagen försvinner ju för en. Fast den här helgen har känts aplång! Skönt. Det beror nog på att det är första helgen på länge när vi både är fullt friska båda två och helt lediga.

Nu ska jag kanske göra något nyttigt.

 

Lång paus. november 7, 2009

Har varit en lång paus från bloggen. Kanske skulle börja lite igen, allt som kan ta tid från mitt FarmVille-spelande är ju positivt! Vi får se, men om jag skriver imorgon med så kan ni nog räkna med att det är igång igen.

Ha det gott så länge.

Bli fadder. juli 12, 2009

http://www.wwf.se/insamlingsportal/show.php?id=1236352

Kickar juli 12, 2009

Vi var på Liseberg igår, roligt! Efter ett panikslaget beslut kl 22 på kvällen åkte vi hem istället för att sova hos kompisar som vi tänkt. För att citera Hugh Grant i ”fyra bröllop och en begravning”; ”Odd decision”. Det var ju lite underligt, och väldigt pinsamt gentemot Lina och Jon som vi skulle sovit hos, men på det hela taget kändes det ändå som rätt beslut, med tanke på hur off vi varit idag. Hade nog inte varit så sociala igår helt enkelt. Men dagen igår var trevlig och adrenalinkickarna staplades på varandra.

Nu känner jag mig istället låg. Det kanske beror på alla kickarna igår, men jag vet inte. Det förstås. Hela mitt liv är ju i förändring just nu. Det kanske inte märks, men det är det ju. Jag har avslutat 5 och ett halvt års studier, men likt förbannat har jag en massa saker kvar jag måste igenom för att vara färdig. Och på vägen ska man försöka bilda något slags liv, bygga bo, bilda familj. Jag känner mig bara så pressad av alla beslut jag inte ens kan börja fatta för att jag inte vet hur min framtid ser ut längre fram än till nyår. Det kanske är läge att inse att man har ett problem med kontrollbehov när det känns panikartat att inte veta.

Den här bloggen hade ett bibelord man kanske borde tänka på:

Om jag säger: mörker må täcka mig,

ljuset omkring mig bli natt, så är mörkret inte mörkt för dig,

natten är ljus som på dagen, själva mörkret är ljus. Psaltaren 139: 11-12.

Wow, jag är en doktor! juli 4, 2009

Helt otroligt! Nu har jag jobbat i två veckor. Första veckan gick jag bara jämte, och lärde mig förstås massor. Den här veckan skulle den andra underläkaren vara ledig två dagar, så då fick jag hoppa in för henne på avdelningen. Och just mina två dagar fick vi överbeläggningar och massor att göra, så jag har jobbat som en gnu. Och det är ju hur kul som helst! Hysteriskt rörigt från och till, och helt plötsligt är man själv, det vill säga, ingen dubbelkollar varje steg man tar. Överläkaren leder ronden och avgör vad som ska göras först, men när det kommer till kritan så får jag lita till mitt eget omdöme, ingen kollar igenom remisser och journalanteckningar, det hänger på mig att det blir rätt. En självklarhet, jovisst, men efter 3 års praktik där allt man gjort dubbelkollas är det en helt ny känsla. En bra känsla, när man känner att man faktiskt kan nånting.

I vilket fall har jag inte hunnit blogga, vilket är trist, för jag borde kunna ta fem minuter om dagen till bloggen iaf. Ska försöka bättre mig.

För tillfället är jag sur på Spotify. Jag har letat efter låten i apollo-reklamen, och nu hittade jag den, det är club8 ”Jesus, walk with me”. Lyssna här:

Men icke att den finns på Spotify. Bajs. Jag får helt enkelt köpa skivan, men det suger att man inte kan hitta allt på spotify. Uppenbarligen har jag fel musiksmak, för det har hänt mig ett par gånger nu.

Nåja, Oh Laura fanns iaf.

Så var det post-midsommar och dags att börja jobba. juni 20, 2009

Jag har aldrig fattat hur Midsommar kan vara så tidig? DEt harju knappt blivit sommar? Ellere? Fast jag har ju varit ledig två veckor och börjar jobba nu på måndag. Ska bli roligt, har nu oxå fått svart på vitt att jag får stanna året ut på reuma!

Midsommar firade vi utanför Gislaved i en kompis föräldrars torp. Blandat folk, väldigt trevligt! Och tack och lov var en av tjejerna gravid och hennes svägerska tog det oxå lugnt med alkoholen, så jag kände mig inte utanför när jag bestämde mig för att ta det lugnt. Det var ett bra beslut. Jag hade lovat Fredrik att han inte skulle behöva tänka på att köra hem dagen efter. Och så insåg jag att jag gärna ville slippa en bakisdag i skogen, så jag drack bara två öl och en nubbe under hela dagen. Det var helt ok faktiskt, hade  väldigt roligt ändå, trots att folket runt mig var rejält dragna framåt natten. Men se, då var jag nykter och kunde sova hyfsat på en knarrande luftmadrass. Och sedan kunde jag framför allt köra hem redan kl 10 idag, så skönt! Vi stannade på Max i värnamo och käkade burgare till frukost, de har faktiskt en hyfsad veggieburgare.

Nu ska jag börja tänka på sängen tror jag, känner mig ändå rätt trött, det blev ju trots allt sent igår.

Bää! juni 16, 2009

Skön dag idag. Vi bestämde oss för att utflykta lite och åkte till Öströö Fårfarm. Tyvärr hade de ingen fårsafari idag, men vi fikade gott hembakt och köpte fårkorv, fårfeta och Havtornssylt i deras butik. Mysigt! Sedan åkte vi ut till havet och doppade fötterna. Ganska kallt, men när man stod med fötterna i ett kallt hav så kändes plötsligt den 16-gradiga luften mycket skönare. Efter detta blev det besök i en kvarn och sist men inte minst Italiensk glass på World of Riccardo vid Möllegård – kan varmt rekomenderas. När vi kom hem körde vi till Eurostop för att köpa frallor, och då passade jag på att impulsshoppa ett par kanonsnygga sandaler från Vagabond. Gött, mina sandaler från förra året är så utslitna efter två säsonger att det är hål i skinnet i innersulan. Synd, för de var kanonsköna och helt tidslösa.

Nu har bröderna med familj varit här och vi har ätit frallor till kvällsmat och rabarberpaj med glass. Kul att man hinner ses trots att det ju är mitt i veckan och de egentligen har fullt upp. Nu är det nog dags för ett glas vin och en karamell!

Sömnig – låter nog F stå för bilkörningen idag. juni 15, 2009

Det är ju lustigt. Fredrik håller på med en examinationsuppgift i Grafisk Design och jag agerar korrekturläsare och allmän tyckare om språket när han skriver. Så när han satt uppe till 0:30 i natt och skrev färdigt satt jag oxå uppe eftersom han ville ha kommentarer efterhand som han skrev. Men när vi väl ska sova, ja, då somnade han gott medans jag låg och vred mig med huvudet fullt av mystisk designbegrepp som jag knappt förstår. Bisarrt…. Så jag la mig på soffan en stund och sov faktiskt där fram till kl 4:15 när jag kröp ner i sängen igen.

Jag tror förresten att jag får ställa diagnosen migrän på mig själv nu, fast jag vill inte. Igår fick jag en ögonmigrän för första gången sedan typ gymnasiet! Och det var konstigt, för vad jag kom ihåg brukade de mest gå över och sedan var det bra, men igår mådde jag skit efteråt och ca 20 minuter efter att flimrandet försvunnit började jag få huvudvärk. Dock inte värre än att en Ipren och en halvtimmes sömn motade bort det värsta, så det är ju ingen hejdundrande supermigrän vi pratar om, men det känns ändå lite jobbigt. För jag har aldrig haft aura+migrän förut, det har alltid varit antingen eller. Suck.

Nu har jag ordnat med kommande månadsskiftes räkningar, diskat upp och nu ska jag bara vika ihop tvätten och packa, sedan åker vi till mamma för två dagar. Ska passa på att hälsa på Farmor oxå, det är verkligen på tiden. Sedan blir det midsommar i Småland, i en kompis stuga. Gött.

Det är inte längre sedan. juni 14, 2009

Såg den här artikeln på DN.se. Det är ju otroligt, Anne Frank skulle fyllt 80 år i år. Det är ändå inte längre sedan andra världskriget, och ändå har det hänt så mycket sedan dess att det känns som forntid. I varje fall för oss som inte ens levde då.

Nu ska jag springa över till Aner och lämna tillbaka deras kaffekoppar. Vi lånade alla Aner och Teresias kaffekoppar till min examensfest, men igår när vi var där och kollade på film så glömde vi såklart ta med dem…

Stackars duvan… juni 14, 2009

Igår räddade jag och Fredrik en fågel från plågsam död till snabb död…Vi var på väg till H&M för att shoppa lite nya kläder. Precis i korsningen ågatan/snickaregatan ser vi en duva ligga alldeles still på marken, ungefär som om den ruvade eller nåt. Jag gick närmre för det såg så lustigt ut. När jag lyckats ställa mig ca 1 dm från duvan utan att den gjorde någon ansats att fly blev jag lite orolig för den. Medans jag stod där försökte den ändå dra sig undan mig, men den kunde inte gå ordentligt utan släpade sig iväg, långsamt med ena vingen i en underlig vinkel. Den verkade använda sin friska vinge att dra sig fram med. En meter bort stannade den utmattad och la sig igen och försökte dricka ur en vattenpöl.

Jag tyckte synd om den stackars fågeln och ringde Valla djurklinik. De sa att om vi kom dit med duvan kunde de åtminstone avliva den så den slapp lida. Sagt och gjort. Fredrik sprang för att köpa ett par plasthandskar och något att linda in duvan i, men så kom jag på att vi ju stod utanför ett café. Så jag gick in, fick ett par plasthandskar och en plastpåse. Med plasthandskar på lyckades jag lägga handen på duvan och sedan svepa den oöppnade påsen runt duvans kropp som ett täcke. Sedan höll jag den så. Den gjorde inget som helst motstånd, den bara andades och tittade på mig. Den kuttrade inte ens. Fredriks hämtade bilen och vi åkte till djurkliniken där de tog duvan och sedan antar jag att den blev avlivad.

Det kändes ganska hemskt, men ändå bra, för man vill ju inte lämna den att svälta ihjäl när den verkade så skadad. Jag tror den brutit både ben och vinge. Det kändeshelt sjukt att sitta i bilen med en duva inlindad i plast. Och samtidigt verkade den inte ens rädd. Den gjorde inga försök att ta sig loss, den bara satt där.

Nu är duvan troligen död.