Helt otroligt! Nu har jag jobbat i två veckor. Första veckan gick jag bara jämte, och lärde mig förstås massor. Den här veckan skulle den andra underläkaren vara ledig två dagar, så då fick jag hoppa in för henne på avdelningen. Och just mina två dagar fick vi överbeläggningar och massor att göra, så jag har jobbat som en gnu. Och det är ju hur kul som helst! Hysteriskt rörigt från och till, och helt plötsligt är man själv, det vill säga, ingen dubbelkollar varje steg man tar. Överläkaren leder ronden och avgör vad som ska göras först, men när det kommer till kritan så får jag lita till mitt eget omdöme, ingen kollar igenom remisser och journalanteckningar, det hänger på mig att det blir rätt. En självklarhet, jovisst, men efter 3 års praktik där allt man gjort dubbelkollas är det en helt ny känsla. En bra känsla, när man känner att man faktiskt kan nånting.
I vilket fall har jag inte hunnit blogga, vilket är trist, för jag borde kunna ta fem minuter om dagen till bloggen iaf. Ska försöka bättre mig.
För tillfället är jag sur på Spotify. Jag har letat efter låten i apollo-reklamen, och nu hittade jag den, det är club8 ”Jesus, walk with me”. Lyssna här:
Men icke att den finns på Spotify. Bajs. Jag får helt enkelt köpa skivan, men det suger att man inte kan hitta allt på spotify. Uppenbarligen har jag fel musiksmak, för det har hänt mig ett par gånger nu.
Nåja, Oh Laura fanns iaf.
